Kapitel 4 – Hamnen
Hamnen
Hamnen är sedan köpingens begynnelse en viktig plats. Om det inte hade funnits möjlighet till en god hamn hade köpingen inte legat här. När köpingen bildades fanns på platsen bara ett par bryggor, som ägdes av bönder från omgivningen.
Hamnen har byggts ut och reparerats ett flertal gånger. Förbättringarna i hamnen genomfördes 1909-1912, 1920-21 och 1928. De stora stenarna som ligger på gräsytan söder om segelladan togs upp från hamnens botten 1920-21. Det genomfördes också stora arbeten 1952-53 och 1980-81. Södra kajen renoverades senast år 2017.
Hamnen var tidigare under lång tid en mycket frekventerad handelshamn. Här låg skutorna i långa rader. De transporterade spannmål och stenprodukter härifrån och tog med sig bland annat ved tillbaka. Skutorna avlöstes senare av stora fartyg, som transporterade gödningsmedel till orten och spannmål härifrån.
Sockerbolaget hade stora fartyg, som transporterade råsocker till sockerbruket i Lidköping fram till 1952, då sockerbruket i Mörbylånga fick möjlighet att tillverka strösocker själva. Därefter var det strösockret som transporterades härifrån. Hit kom också kalk och melass som var produkter som användes vid tillverkning av socker resp. betfor.
Omkring 1920 gjordes stora förbättringar av östra kajen. Ytterst ligger den näst äldsta byggnaden i hamnen. Det är en gammal magasinsbyggnad från 1918, som först ägdes av Borgholms Maltfabrik och sedan av Engströms foder- och spannmålsfirma. Magasinen låg tidigare inne i köpingen.
Den reveterade byggnaden söder därom är den gamla sockerladan. Den byggdes 1960 för förvaring av sockersäckar på pall innan de kördes ut på fartyget Tanto för vidare transport till företrädesvis Stockholm. Under senare tid har byggnaden använts för olika evenemang. Nästa byggnad är den gamla Centralföreningsbyggnaden från 1948, sedermera Lantmännen. Söder därom i den öppna platsen fanns AB J Bruuns silo, byggd 1968 och Bruuns magasinsbyggnad. Företaget flyttade hit omkring 1943 från sin tidigare plats inne i köpingen. Båda Bruuns byggnader är rivna.
Den röda byggnaden tillhörde också Bruuns från början och användes som lagerlokal men tillhör nu Mörbylånga Båtklubb och där vinterförvaras medlemmarnas båtar.
På östra kajen fanns på platsen för Bruuns och Lantmännen tidigare under många år en brädgård. Denna flyttades år 1943 till ett område längre österut. Brädgården är nedlagd sedan några år och det enda som återstår är den lilla gråa kontorsbyggnaden norr om tennisbanan.
Den norra piren byggdes 1906 och renoverades omkring 1980, då delar hade raserats.
Längst ut på den västra piren ligger det gamla hamnkontoret från 1912, numera klubblokal för båtklubben. Där fanns tilläggsplatsen för färjan som gick till Kalmar. Under åren 1905–1951 fanns reguljär färjetrafik på sträckan Kalmar-Mörbylånga-Degerhamn-Mörbylånga-Kalmar. Färjan gick två gånger per dag men transporterade inte bilar utan enbart personer och gods samt kreatur, som skulle till slakteriet i Kalmar. Färjetrafik med Kalmar hade funnits även tidigare med början redan år 1867.
Ungefär där flytbryggan för fritidsbåtar nu ligger fanns innan sockerbruket i Mörbylånga etablerades en hög brygga. På denna kördes sockerbetor ut från Sjöbacken på små vagnar, som tippades i skutor för transport till Karlshamns sockerbruk, därav namnet Karlshamnsbryggan. Den sänktes senare till en vanlig brygga och ett klapphus byggdes ytterst år 1921. 1953 revs klapphuset eftersom det var i vägen för de stora fartygen.
På den södra kajen fanns under järnvägens tid godsmagasin, kolbox, vedlada, vändplats för loken och lokstall. Järnvägen gick ut både på östra och västra kajen. På platsen för de olika byggnaderna för järnvägen byggdes senare det magasin som nu finns och som från början ägdes av Lantmännen. Här fanns lager av gödningsmedel, djurfoderprodukter mm för försäljning.
Under höstarna levererades spannmål till platsen och under någon månad varje höst låg berg av spannmål ungefär på den plats där parkeringen nu ligger i väntan på torkning och vidareleverans.
